Jocke - helt out of bounds


Här har jag tänkt att skriva små betraktelser om vår kära golfklubb Wattholma med lite ojämna mellanrum. Allting handlar om personliga tankar och iakttagelser och ibland kommer de säkert att också innehålla en viss sanningshalt, men det är ingen garanti.

Låt mig börja med hur allting startade en dag i juli 2012.
Jag hade varit medlem i Friiberghs GK i 22 år men på grund av att jag och min kära hustru bytte sommarställe så blev även jag tvungen att byta golfklubb. Jag hade varit bortskämd med att bo en kilometer från banan så kraven var ju hårda på ett nytt ställe.
Men hur vi än letade så fick jag ge mig, så vi hamnade i den gudsförgätna hålan Rasbokil (eller låt oss kalla det den lilla okända platsen in the middle of nowhere).

Dags att leta ny klubb. Uppsala GK kändes lite för snobbigt och Olandsbygdens GK kändes som om det saknandes 9 hål så då fanns ju bara Wattholma kvar. Jag åkte dit och spelade en runda. Banan kändes riktigt bra och det är ju ok att man inte som i Johannesberg hade satsat 30 miljoner kronor på ett klubbhus (fast några fler kronor hoppas jag att vi kan satsa någon gång i framtiden om inte bara Thomas L försöker hindra alla sådana planer).
Men det fanns ett problem kvar. Jag hade ju tappat alla mina gamla golfkompisar och det gick inte att boka tid på banan. Så flera gånger under sommaren åkte jag dit, väntade någon timme men ingen dök upp och jag verkligen ogillar att spela en runda alldeles ensam. Golf är ett sällskapsspel! Men då stötte jag på Stefan L som berättade om gubbgolfen (med Lena) på söndagsmorgnarna. Dessutom erbjöd han ett medlemskap med reducerad avgift första året så det gick ju bara inte att tacka nej och det har jag aldrig ångrat!

Nu känns det fantastiskt att gå upp tidigt varje söndag, äta en härlig frukost ute i morgonsolen på landet (det är så jag vill att det ska vara för vem kommer ihåg regn och kyla?) och sen åka till banan och bli ihoplottad med gamla och nya golfpartners. Det tog inte många söndagar förrän man verkligen kände sig som en i klubben och man längtade till nästa söndag. Tyvärr blev det dåligt med vinster men som jag sa tidigare: golf är ett sällskapsspel!

Nu ser jag fram emot den nya säsongen och hoppas att fler lyder mitt råd: bli medlem och var med på söndagarna eller ta del av damernas goda utbud eller juniorträning eller bara njut av den fina naturen! För Wattholma är en klubb där man känner sig välkommen och som erbjuder en fantastisk bana som drivs av många frivilliga eldsjälar.

Vi hörs!
Jocke

Senaste inläggen

Bloggarkiv