Regntunga skyar
 
Vill bara göra klart från början, jag hatar att spela i regn!
När jag började med golf 1987 (eller snarare återupptog) så trodde jag ett tag att golf faktiskt spelas i regn. För tusen vad det regnade den säsongen. Och utrustningen var ju inte den bästa. Ett par enkla gymnastikskor, tunna bomullsbyxor, någon slags collegetröja och en konstig mössa. Man blev genomblöt efter tio minuters stilla regn. Lägg där till att klubborna var ett par lånade bladklubbor med helt utslitna lädergrepp där det räckte med 30 sekunder för att man helt skulle förlora kontrollen. Men kämpade gjorde jag. 36 hål var ett minimum på den tiden för att kallas golfrunda så nog fick jag känna på och fick nog av regntunga skyar.

Med åren förbättrades utrustningen. Första regnstället höll emot riktigt hyfsat fast man kunde ju knappt röra sig eller ännu mindre swinga (och nu vill jag inte ha några kommentarer från Pelle E om att ”det kan du väl inte nu heller!”). Och svettig blev man. Men sen kom ju spikstövlarna, kommer ni ihåg dom? Vi var ett gäng som åkte till Skottland 1990 för två veckors golf och gissa om det regnade. Inte hela tiden men allt för mycket. Men vi hade ju våra spikstövlar! Då tändes en affärsidé. Här kunde vi visa det geniala skoplagget för alla fotsura skottar, vi skulle lansera och sen exportera i stora skalor och om skottarna är på, golfarnas hemland, så ligger ju resten av världen och väntar. Men ack, vi blev totalt utskrattade. Man har inte stövlar på en golfbana, man har välsmorda läderskor! Så där försvann snabbt våra affärsdrömmar och hyfsat snabbt senare försvann ju även stövlarna från den svenska marknaden.

Men nu har jag kommit på en bättre lösning, strunta i att spela när det regnar. Det har faktiskt fungerat riktigt bra de senaste åren. Jag tror att det hjälpte att jag äntligen skaffade ett riktigt dyrt och fint regnställ, är det någon som kan förklara hur de kan vara så jävla dyra? Det tog nästan två år innan jag fick använda det. Kanske det är därför de är så dyra, de verkligen skyddar mot regn, alltså att det inte kommer något regn över huvud taget.
Men så en dag i slutet av maj så kom det oundvikliga, det var dags för UGF Masters på hemmaklubben och det regnade och regnade. I arton hål och nästan fem timmar. Skorna höll i fjorton hål, regnstället hela vägen så när som på en vattenpöl i byxfickan men med handskarna var det värre. Och humöret. Hade jag inte haft det lilla solskenet, Olle R, som spelpartner vet i fan om jag hade slutfört men med ett ständigt leende åt eländet (och då pratar jag vädret och inte Olles spel som var utmärkt) så tog vi oss runt och knep 2:a-platsen.

Men slipper jag raindrops on my head så blir det även leende på mina läppar.

Jocke