Män gör saker tillsammans
eller
hur håller man (män) social distans?
 

Det var länge sen min senaste krönika och det skulle ju vara enkelt att skylla allt på ett litet virus vid namn Covid-19 men det vore ju att ljuga. Så bättre sent än aldrig, här kommer en liten ny betraktelse.

Som jag tidigare berättat om så startade min karriär på Wattholma med Söndagstouren. På den tiden var det verkligen inte en manlig företeelse utan nästan varje söndag var även Lena med. Vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt så var det bara män som stod och frös och frustade på söndagsmorgnarna. Kanske Lena hade tröttnat på alla knotiga herrknän, lite halvdåliga och ibland kanske unkna skämt. Men det hade inte herrarna. För män tycker om att göra saker tillsammans.

Förutom Söndagstouren så åker herrarna på en årlig resa till en spännande plats. Eller vad sägs om Västerås, Sundsta och nu senast i höstas så blev det Åland. Vi samlades i Grisslehamn en tidig lördagsmorgon för vidare färd med Eckerö-linjen. En förvånande god brunch serverades och sen gick färden vidare till Ålands GK för spel på Kungsbanan. Slottsbanan var stängd för renovering men vem behöver två banor för två dagars golf? Hela konceptet andas gubbgolf. Det är så många gäng från Sverige som varje år besöker anläggningen och ÅGK vet hur man tar hand om gäster. Banan var kanonfin och spelet flöt på (för de flesta så vitt jag kommer ihåg). Efter första dagens spel så åkte vi till vårt boende någon mil bort. Ett gammalt mentalsjukhus som var under ombyggnad och då menar jag ombyggnad. Men det var både häftigt och gott. Vi ska sent glömma abborren som serverades i en fet gräddsås. Mycket skratt och självklart superintressanta, långa och uttömmande anekdoter från dagens spel. Det kanske är därför som man skiljer på damer och herrar för inte kan väl damerna älta en runda i evinnerlighet? De har säkert mycket mer avancerade och intellektuella diskussioner under sina middagar.

Dag två åter till banan för en ny runda och sen lunch och prisutdelning. Jag är alltför blygsam för att nämna något om resultatet, det viktiga är ju att män gör saker tillsammans. Stort tack till Anders, Anders och jag tror även Anders som ordnade hela resan. Jag ser verkligen fram emot en ny resa i höst om Coviden tillåter.

För det var ju det här med det lilla viruset. Vi var tolv herrar som precis hann komma hem från en golfresa i Spanien innan gränserna stängdes och flygen ställdes in. Tur var det, för hur trevligt det än är att sitta på T:s altan och dricka pilsner så hade det nog blivit ganska slitsamt efter några månader.
Istället öppnade vår bana kanontidigt i år, redan den 9:e april. All tävlingsverksamhet nedlagd och en del nya specialregler på plats. Bäst är nog att pinnen måste vara i, vi kommer ha nytta av det efter restriktionerna då spelet blir betydligt snabbare än med det evigt passande (eller inte passande). Många spontana söndags- och onsdagsrundor har det blivit. Men vi män som är så duktiga att visa känslor saknar ju naturligtvis kramarna efter avslutad runda och får nu nöja oss med en snabb armbågshälsning. Tror att det varit särskilt svårt och jobbigt för B.

Men nu startar tävlandet igen och det på en kanske aldrig bättre bana än vi har idag. Vi får aldrig glömma att tacka alla de krafter som till stora delar helt frivilligt ser till att vi har en bana i toppskick.

Jocke